Till min hjälte

Peter. Under din existens på jorden, redan innan den tiden jag ens fanns till i världen, var varken du eller jag medveten om att du skapade en del av min framtid. Och nu är den tiden plötsligt här. Idag har jag har stora mål som jag, med desperat vilja, ska uppfylla. Det är tack vare dig som jag kan se de närmaste åren framför mig och hur jag vill ha dem. Vi träffades aldrig och jag är så sur och ledsen över att vi aldrig kommer göra det heller på grund av hudcancern som tog dig ifrån livet. Men en sak är säker.. Sålänge som dina nära och dina beundrare lever kommer du aldrig att förbli glömd.

Du var speciell. Ditt leende hade och har en tendens att oemotståndligt smitta av sig till andra. Likt en fiskmås utbredda vingar följde också din övre läpp så charmigt på samma vis när du log. Hör man din röst, som inte liknade någon annans, är det lätt att man fastnar och aldrig får nog av den. Och vacker var du. På alla sätt.

Detta är en av mina favoritbilder på dig. Du håller din hand mot ditt bröst som påminner alla om att där fanns ett hjärta en gång som bankade. Idag bankar våra hjärtan för dig.

Som tack för all glädje jag får av dig, för alla mål jag nu har satt upp med din hjälp och för din underbara personlighet skänker jag dig varma tankar varje dag.

Tack för att du fanns i världen, Peter.
Vi är många som älskar och saknar dig.

0

Sommarhälsning

Lade just märke till att min besöksräknare inte har visat en enda besökare på två hela dygn. Självklart är det ju väldigt soligt och varmt ute så jag förstår mycket väl om folk inte sitter inne läser bloggar. Det finns säkert tusentals andra anledningar varför siffran inte har höjts. Det är inte så att jag klagar eller är missnöjd på något vis, men det skumma är bara det att jag fick en kommentar av Al i förra inlägget när jag grattade Claes. Och därför antar jag att hon också besökte min blogg för att kunna kommentera. Plus att jag har fått tre nya röster i enkäten om vem man gillar mest i GAS. Varför tas det då inte med i räknaren? Väldigt skumt.. Det är så skumt så det behövs inte ens tvättmedel.. Det måste vara något fel med susnet's besöksräknare.

Men nu kommer jag till huvudpunkten! Jag hoppas att ni alla har en härlig sommar och är ute i den heta värmen och badar med era badbollar, solar på Wavrinskys gräsplätt, äter vaniljpinnar, tuggar Nisses tuggummi på stranden, deltar i gäddjaktstjatningstävlingar, badar (alla ska bada!), åker iväg med era husvagnar och tittar på GAS vid lugna stunder emellanåt! Det gör i alla fall jag. Ha det gott!

Update: Nu kom jag plötsligt på att en viktig text som skall finnas i källkoden till bloggen antagligen försvann då jag ändrade temat och utseendet. Nu lade jag in det igen, och nu hoppas jag att siffrorna ska börja röra på sig igen.

Update 2: Japp, nu funkade den igen



oo

Claes Eriksson fyller 58 år idag!

.. och därför vill jag önska denna underbara man
en underbar födelsedag!
Du är bäst av en miljard, Claes. Grattis!!!

o

Fenomenet Jan Rippe

Jan Rippe.. Med sin underbara basröst, härliga dialekt, söta mansansikte kan han spela vilken roll som helst. Och inte minst kvinnoroller. Han är en av de få skådespelarna som kan komma så nära ett feminint utseende som möjligt. Cilla är en kvinnoroll som han gör superbra med minspelen, rörelserna och kroppspråket överhuvudtaget. Och naturligtvis rösten. Jag älskar hans rejäla höft- och benrörelser och hans flickiga hoppande med det guppande, blonda håret. Vid varje danssteg han tar i Jag vill bli din flickvän ser han 100% säker ut och det imponeras man lätt av. Av någon anledning så tänker jag på Charlotte Nilsson (när hon hette så) när jag ser Cilla. Det är något jag förknippar dem med men jag kan inte sätta fingret på det. Jag gillar även Jans roll i folkvisegruppen Klädur. Sedan jag såg den sketchen för första gången har jag alltid tyckt att han i det utseendet är otroligt lik mamman i Mysteriet på Greveholm samtidigt som han har det typiska fröken-på-dagis-utseendet. Lugna, ordentliga fröknar som brukar heta Eva eller Pernilla. Detta får mig att tänka på den hysteriskt roliga tabben från "En himla många program" när Jan och Knut sjunger Störst av allt är kärleken. Det är en av GAS's roligaste sketcher, enligt mig. Hoppas att jag någon gång får se hans tjejroll/roller i Cartwright cabaret också.

Mitt intryck av Jan Rippe är bara fylld med positiva uppfattningar. Han verkar så gullig, trevlig, omtänksam, avslappnad men busig, töntig men cool. Så därför kan jag lätt ryggas tillbaka när han spelar otrevliga roller som Frank Armstrong, fabrikören Ivar och Tore från "Iskallt möte" i En himla många program. Och Kenneth Åhlborg är kanske inte den typen jag skulle fira jul tillsammans med heller.

På tal om fabrikören Ivar så är den mannen hemskt lik en roll som Jesper Forselius (f.d trummis i bandet The kristet utseende) spelar i en hemmagjord film. Det ser ju bara ut som att Jesper har blivit äldre! Läskigt lika!


Mina favoritroller med Jan är de när han ska föreställa den "töntige" och mest underlägsna personen. Banlonpolo-mannen ligger etta, Ernst Ivarsson tvåa, Evert trea.. Vilka fler finns det? Det beror ju helt på vilka roller man tycker räknas, men om Goja räknas så delar han första platsen med Banlonpolo-mannen.

Som alla trogna gasexperter vet så är ju Jan gottegrisen själv. Han moffar bröstkarameller, praliner ur en chokladask och två glassar i bakomfilmen av Stinsen brinner. Han skiner upp i ett leende och ser så otroligt nöjd ut när han äter godsaker. Jättegulligt! Och i ett nyupplagt klipp på Youtube ser man även när han som Roger passar på att ta för sig av kaffebröd i Ingvar Oldsbergs program någon gång på 80-talet. "Det är han som är med i... tipsextra, va?" är de enda orden han säger i programmet. Jag tycker om både Roy och Roger. De är trovärdiga och underbara på sina egna sätt.

Jan är dessutom en utmärkt dubbare till Pumbaa i Lejonkungen! Dock avskyr jag rösten som Pumbaa har i "Timon och Pumbaa"-avsnitten som gick på Disneydags för några år sedan! Den svenska dubbningen av Lejonkungen korades faktiskt som den bästa av alla länders dubbningar. Jag har sett vissa klipp med den engelska dubbningen, men den går inte att jämföras med den svenska som jag själv tycker är bäst. Rösterna är perfekt utdelade.



Det sista nödvändigtvis nämnbara är Jan Rippes alldeles egna dans! I Stinsen brinner, Kasinofeber och första akten av Grisen i säcken kan man se dessa larviga och älskvärda rörelser som Jan för. Och precis så vill jag beskriva honom; larvig och väldigt mycket älskvärd. En varm människa jag hoppas att jag någon gång i livet får möjligheten att träffa.

Det boule-galna folket

Boule är ett spel som vi fått från ett främmande land
Detta land har en annan kultur
Där får man spela i fred och blir inte ibland
motad bort utav nå'n som är sur

Där finns det ingen som häpet förvånas och tror sig se fel
Där kan en gentleman utan att hånas få spela sitt spel
Där finns det fransmän som kan alla knep
Här finns Karl-Åke som inget begrep och måste träna
Där finns det fransmän som vet hur man ska böja knäna
Alla har klot och dom tillhör det boulgalna folket

Boule är ett spel som vi fått från ett främmande land
Detta land är nå't annat än vårt
Herrar i baskrar och klot i sin hand håller på
överallt med ett spel som är svårt

Där slår en yngling iväg veteranen och ler segervisst
Nästa sekund är han borta från planen och har blivit sist
Där finns det fransmän som spelar i ett
Här är Karl-Åke som hamnade snett, och inte kunde
Där finns det fransmän som träffar den där lille runde
Alla har klot, och dom tillhör det boulegalna folket
o

En show jag missade

I morse innan jag vaknade så drömde jag att jag gick omkring på min skola utan att göra någonting. Helt plötsligt kom Jan, Anders och Per genom en dörr i Cartwright cabaret-kläderna som tydligen skulle ha en show på min skola utan att jag visste om det. Jag stoppade dem och vi samtalade en stund. Sedan funderade jag på vad jag skulle göra för att få komma in och se deras show utan biljett. Jag gick till ingången till scenaulan och ställde mig i den stora kön, men lärare och elever bad mig gå därifrån. Det var tydligen bara vissa klasser som fick titta. Med min upprördhet gick jag iväg med ilskna steg och satte mig på en bänk. Då kom Cartwright cabaret-gänget igen med en CD-spelare som de ställde på golvet framför mig. De såg ledsna ut för min skull så de tröstade genom att spela "Bossakungen Astor Qvarts" för mig. Jag kunde inte låta bli att skratta. Det var jättegulligt.

Västerås vs Rhodos

- Vart ska du åka nånstans?
- Spelar väl ingen roll?!
- Åker du på vinst och förlust? Är det restresa eller?
- Jag ska till Västerås! På kurs!
- Dueh.. Jag var på Rhodos förra sommar'n! Det var helvete vad hett det var där nere!

Jag kan ju säga att det är hett som in i H här i Västerås också. Det var det i alla fall idag. Luften stog och står fortfarande stilla, man kan bara andas värme, det är 30 grader och inga moln på himlen. Och på jobbet får man varken kavla upp ärmarna eller använda mindre plagg eftersom vi är utklädda till människor från början av 1900-talet. Så jag och min arbetskamrat tog ett varsitt fotbad i iskallt vatten ur två hinkar idag. Det underlättade en hel del. Nu är klockan lite över elva på kvällen och jag undrar hur jag kommer klara av natten. Det är äckligt varmt! Så skryt lagom du, Roy, om Rhodos!

Men Peter hade varit mer än välkommen till Västerås om han var vid liv. Han kunde fått bott hemma hos mig och slippa betala dyra hotellpengar. Jag skulle tagit hand om honom ordentligt, gett honom en riktig husmanskost, god efterrätt och en trevlig guidetur runt min fina stad. Sedan skulle jag bädda i ordning hans säng med väldoftande lakan och en bekväm kudde. Ja, om han inte hellre hade fördragit att sova i min säng, förstås..

Mannen med den vita opeln är bäst! Mannen bakom den vita opeln är bättre!

"Oooooh-eeee!"

Förutom att lyssna på GAS-musik så gillar jag även 50-talsrock. Jag har en samling med riktigt bra låtar som man inte kan tröttna på. Ibland önskar jag att jag var ung på 50-talet så att man kunde gå ut och dansa till den underbara och gamla rocken, kanske en bugg med en trevlig kille. Nu ser jag Grease framför mig.. Kanske är det därför jag gillar "raggarbiten" från Kväll i en svensk idyll i Leif? Jag älskar, verkligen älskar, Peters ljusa kompsång i den! Personligen tycker jag inte att han passar som raggare till utseendet så värst mycket, för i just den här scenen är det charmen jag faller för. Fjärilarna flyger hej vilt i magen på mig! Rösten, gångstilen, sättet han kammar håret och rör sig.. I vissa scener ur olika filmer/revyer blir jag extra kär i Peter. Jag föll för honom första gången när jag såg hans dans och hörde hans sång i Hård kärlek som förblev min favoritlåt av GAS. Det är den fortfarande. Men det är nästan så att den här kommer tätt efter första plats.

Titta ifrån 02.00 och känn känslan!!

Peter är för övrigt väldigt, väldigt snygg som inspektör Mård i Leif. Ung och stilig. Han passar i glasögon och har en annorlunda, fulsnygg frisyr.

Alla brinner för Anders Eriksson

Har ni tänkt på att Anders Erikssons roller alltid brinner för något särskilt? Är det kanske hans besatthet för ting som gör honom så charmig? För även om han spelar en vidrig person så kan jag inte låta bli att tycka om den karaktären. Benny är ett exempel på en person jag antagligen inte skulle uppskatta i verkligheten. Men jag älskar honom ändå i Kasinofeber. Här följer några av Anders roller och vad dessa brinner för.




Jimmy i Lyckad nedfrysning av Herr Moro - Boxning











Axel i Stinsen brinner - Tåg










Gunnar i Leif - Rotums kanoner och krut











Lennart i Cyklar - Tennis










Morgan i Den enskilde medborgaren - Musik









Benny i Kasinofeber - Pengar







Det finns ju fler men dessa karaktärer räcker nog för att bevisa det :)

Skulle jag kunna få ställa en MYCKET enkel fråga till er?

Vill ni ta en lott?

Nu blir jag riktigt glad!

På mindre än en månad har jag fått över 100 besökare på den här bloggen!! Det känns väldigt roligt!! Det firar vi med en svängig låt som jag tillägnar mina läsare som är MER än helt okej!

Gyro

Förlåt, men kan man bli fulare än såhär? *skrattar ihjäl mig*

Tror ni att jag talar sanning när jag säger att det är lika trevligt att få blogga ett nytt inlägg varje gång?

Jag blir alltid så glad över att GAS finns. Förutom att dem har förmågan att stärka själen så finns där också en fysisk känsla av lycka. Den sprider sig från magen ut i hela mig varje dag.

Sitter och tittar på "Stinsen brinner... Filmen alltså" just nu och får en varsin speciell känsla för varje låt som kommer. När jag till exempel lyssnar på Sörens sång ser jag framför mig hur jag står vid spårvagnarna vid Göteborgs tågcentral. Och jag älskar Göteborg nästan lika mycket som jag älskar GAS. Någon slags halva av mig själv är där just nu och väntar på att den andra halvan ska komma dit. En dag ska jag bo där. Det är förutbestämt.



Tänkte också tillägga lite om Peter Rangmars röst. Ni vet redan vad jag tycker om hans sångröst, men nu vill jag mer gå in på hans talande. Det finns några punkter jag vill ta upp:


1. Hans dialekt och gammelmodiga talande som man bl a tydligt hör i Kafé Öken-sketchen: "Trrorr ni.. att jag talarr sanning... när jag säger att de e liiika trrevligt att få vaara här varje gång?"

Eller: "Jaha, då har det blivit dags för dagens telefonfråga, där alltså ni framför TV-apparaterna ska ringa hit så fooort ni tror er veta svaret på dagens frråga.."

Det är de lite längre, grova R:en han använder. Och han uttalar oftast inte A:n som man gör när man säger t ex "A"pa. Han drar ut på dem och uttalar dem som man gör när man exempelvis säger "A"nna. Det kan man också höra i Kalle Kotte. Lyssna på den och lägg märke till när han sjunger: "Jag heter Kalle Kotte och bor i en graan. Ja, längst in i mörka skogen långt bort ifrån staan."

2. En del av hans repliker är meningar som ingen annan i världen än han kan säga på rätt sätt. Ett exempel från Grisen i säcken, akt 3, doktorn till patienten: "Ni e ju inte riktigt KLOK!"
(Jag har försökt själv och det går inte att säga "klok" på samma sätt som han gör det)

3. Hans underbara halvfalsett han lyckas få fram vid upprördhet.

Det finns fler punkter men det står stopp i min hjärna just nu, så jag återkommer med dem vid något senare tillfälle. Kommentera gärna och berätta vad ni själv har lagt märke till röstmässigt när det gäller Peter om jag glömt något viktigt :)

Benny i all ära

Va, vad sägeru?

Låtperioder

Från att jag vaknade i morse fram till nu, 21:20, har jag haft "Döva öron" från Träsmak på huvudet. Jag kommer väldigt ofta in i en-låts-perioder då jag fördjupar mig lite extra på en särskild låt. Till exempel försöker jag lyssna fram alla olika stämmor, ta ut ackorden på gitarr, fokusera mycket på textens innehåll och lyssnar till slut sönder låten och låter den sedan "lagas" under tiden andra låtar står på tur. Eftersom att jag knappt har lyssnat (eller tittat) på något annat än GAS på flera månader så gäller detta alltså bara deras musik i det här sammanhanget. Men nu när jag jobbar så går ungefär 90% av min fritid till GAS ändå.

Så nu vet jag det.. "Döva öron" rules ett tag framöver. Ska bli spännande och se vilken jag fastnar lite extra för nästa gång.

En gasfylld natt och födelsedag

Idag fyller jag år. Och idag fick jag också mitt medlemskap fixat på Gasklubbens community Heycome vilket jag är mycket glad över! I höst ska jag se Claes Eriksson solo, som sagt, och den födelsedagspresenten stod min kära mor för, samt att hon betalade medlemsavgiften på Heycome. Tack mammisen!!!!

Jag känner mig väldigt tjatig med berättandet av mina GAS-drömmar, men de tar ju aldrig slut! Jag hoppas att ni står ut med dem. Inatt drömde jag att jag uppträdde med "Pappa, jag vill ha en italienare" tillsammans med Knut på Lorenbergsscenen. Själva övandet på framförandet skedde ju i en tidigare dröm, så nu var det showtime! Fråga mig inte vart Per var någonstans. I drömmen var det helt normalt att det bara var jag och Knut. Något jag fann väldigt underligt var att publiken som "tittade" på oss blundade. Allihoppa! Och jag minns extra en farbror som med slutna ögon glatt sjöng med i texten. Min tanke var ungefär: "Är strålkastarna så starka att publiken inte ens kan hålla ögonen öppna??"

När låten tog slut kom Kerstin in på scenen med en otänd cigg i munnen. Hon rotade i fickan och visade sedan ett oroligt ansiktsuttryck innan hon skyndade sig in bakom scenen igen. Jag tänkte att hon kanske glömde en tändare. Scenen från Kasinofeber när Peggy vinner tre gånger i sträck var alltså vad som skulle visas härnäst trots att det alldeles innan dansades till en låt från Stinsen brinner. Kanske var en show med favorita GAS-bitar? Vem vet.. Men varför behövde hon en tändare egentligen? Det är ju Benny som ska tända hennes cigarett och säga: "Åh, fan vad fräckt! Jag ska också börja röka!"

"Ett litet blogginlägg kanske skulle sitta fint!"

- Här får du tio kronor, spring och köp dig en glass!
- Jag vill inte ha nån glass!
- Vill du ha en bula till i huvet?
- EN LITEN VANILJPINNE KANSKE SKULLE SITTA FINT!

Jag gillar dock scenversionen av Stinsen mycket bättre. Den där sista repliken brukar jag använda men byta ut "vaniljpinne" mot vad det nu gäller. Jag älskar Rippes spring-gångstil!

Förresten! Den här utser jag till veckans video!
Duktiga gasexperter med snygg kuliss och rekvisita!

Radio med Claes

Här har ni två fina snuttar där Claes Eriksson är med i sr. Man får höra en bit från "Frukostklubben" då namnet Galenskaparna blev till en nyårsafton. Anders bara var 22 år.

Snutt 1 och snutt 2

Nyfunnen intervju

Läste just igenom denna roliga och intressanta intervju med Claes Eriksson.
Åh, vad jag längtar till i höst! Det är inte klokt.. Någon som kan spola fram ett par månader åt mig?

Dagens i-landsproblem?

Klockan är 00.10 på min klocka, och om 7 timmar och 50 minuter ska jag upp och duscha och äta frukost. Sommarjobbet börjar nämligen imorgon vilket ska bli ganska skönt. Nu har jag äntligen något att göra om dagarna. Men något som jag just kom på är att jag naturligtvis inte kan ha mp3:n på under arbetstid. Jag är van att lyssna på GAS-musik precis när jag vill. Och jag kommer inte kunna sjunga eller nynna på dem heller eftersom jag ska spela en roll som heter Olga från slutet av 1800-talet på ett friluftsmuseum i min hemstad. Det vore ganska otroligt om gamla Olga kunde GAS-låtar.. Jag får helt enkelt överleva med mp3:n på cykelturen dit på morgonen och hem på eftermiddagen. Shit, jag är ju patetisk..

Nu måste jag försöka sova sova sova säng säng säng..
Vi hörs snart igen!

Besökare

Idag lade jag ut en besöksräknare på bloggen. Skulle vara kul att veta hur många unika besökare jag har haft innan jag lade till den..

Nu ställde den från noll, så från och med nu kommer den att räkna.

Fler GASdrömmar

Japp, inatt drömde jag om GAS igen. Jag fick bland annat vara med att träna till en uppvisning av "Pappa jag vill ha en italienare" tillsammans med dem. Men det var inte på samma sätt som i Stinsen brinner. Jag och Knut var klädda i polisdräkter och skulle inleda låten. Och trots att vi tränade många gånger så minns jag inte hur vårat nummer såg ut. Men det var roligt.

Och då och då dök Peter Rangmar upp i korta stunder och hälsade på mig. En gång stod han utanför min ytterdörr och överraskade när jag var på väg ut. Men han sa inte så mycket. Jag fick en kram och han fick en puss på kinden innan jag gick. Han hade en ljus gråblå skjorta och log precis hela tiden. Vilken ängel!

Låtarna säger allt..

Alla ungjävlar ska ju nuförtiden bli artister! Sluta sjung skit!

Jag skrev alldeles nyss en ganska så lång text angående låttitlarna, men valde att sudda bort allt istället.. Sångtexterna ovan säger allt ändå.

Dagens tips!

På Liseberg finns det många resturanger. Besök Järnvägsresturangen! Jag var där för några veckor sedan och jag lovar er, hela resturangen skriker Stinsen brinner. Det var enormt häftigt designat därinne och man väntade på att Axel Hansson skulle komma och säga: "Välkommen till stationen.. Det är jag som är stins här.."

Järnvägsresturangen beskrivs såhär på Lisebergs hemsida: "Här är det raka spåret för matfriska tågfantaster! Miljön är hämtad från järnvägens värld med sittkupéer, godsvagnar, perronger och mycket annat. Tag plats i tåget som tuffar rakt in i Tex Mex-kökets eldiga värld!"

Nu blev bilden tyvärr suddig men såhär såg till exempel en sittkupé ut bakom vårat matbord. Notera väskorna på hyllorna ovanför ryggstöden. Oerhört bra dekorerat och inrett!

Claes Eriksson Solo

.. har premiär den 10/10 i höst (om bara TRE månader) och jag längtar något otroligt mycket! Men det är med blandade känslor jag länkar er, som ännu inte har läst detta, en artikel som avslöjar att det är slut med GAS. Nej, de har inte bråkat. Kortfattat så vill Claes stå på teaterscenen medan After shave och Anders vill uppträda med krogsshower. Kerstin Granlund har valt att ta ett friår.

–Vi vill hellre hålla till på krogen och Claes på teatern. Det handlar om ömsesidig vänlighet. Vi gör det här i ett till två år, sedan får vi se.

Så säger Knut Angred. "Sedan får vi se" kan tolkas på två sätt. Antingen att de någon gång i framtiden kanske kommer att återförenas och göra en ny uppsättning. Eller att det kan vara det allra sista After shave och Anders gör. Jag har aldrig sett GAS live men det är min största önskan. Så mitt hopp glöder tills den lyckliga eller sorgliga dagen kommer.

För er som har missat detta behöver bara klicka här för att läsa mer.

Hur som helst ser jag fram emot Claes Erikssons show! Jag skulle gärna vilja se Cabaret Cartwright också men det är ännu inte planerat. Föreställningsbiljetter kostar pengar. Likaså tågbiljetter. I så fall får det väl bli för lönen efter sommarjobbet, för GAS är ju verkligen värda vartenda öre.

Privat!

Idag fick jag ett sms av en nära person till mig. Hon satt på bussen och på klev en man med solglasögon som tydligen var sjukt lik Peter Rangmar när han lyssnar på freestyle i "Macken" med låten "Privat" i bakgrunden.

Det måste ha varit en vacker syn, eller hur?? Jag har berättat i ett tidigare inlägg att jag har en speciell förkälek till Peter. Och just den här sketchen, då han lyssnar på freestyle, har jag tittat på ett obegränsat antal gånger just för att han ser så förbannat bra ut! Och låten är dessutom grym! Jag blir så kär att det pirrar i magen varje gång jag ser det här klippet nedan.

(Försök lägga märke till att Peter faktiskt är lite smålik Timon som han dubbar i Lejonkungen. Och det är förstås inte negativt menat. Timon är söt och Peter också.)

Nää, se gasexperter...

Jag undrar hur många gånger jag har tittat på sketchen "Flottans flinka filurer" från "En himla många program" nu. Man känner ju inte igen varken Jan Rippe eller Peter Rangmar alls. Jag läste att Peter ska föreställa John Botvid (till vänster). Eller så är de bara väldigt lika i just den här sketchen.

Och jag bara älskar deras gamla stockholmska:

- Nää, se grabbar.. De' va' chiiiefen som satte diiiit mä' för slaaarv i signalisttjänst'n.




Och sången:

Inatt ska vi sova i olja
för att vi var dumma som får.
Och jag, jag får sjunga i moll, jag.
fasten han utav dur bättre mår.
Hej å hå och en tunna med gas.
Chiefen han är svår.

"Farbror Frej till exempel?"

God morgon (eller god middag), mina gasexperter!

Tänkte berätta om en intressant dröm jag just vaknade ur. Jag skulle se en GAS-föreställning på en teater och väntade på att mina vänner skulle komma. Folkmassan stod utanför en sal och trängdes där föreställningen senare skulle visas. Medlemmarna i GAS gick omkring bland folket här och där och pratade med varandra, men ingen av dem visade intresse för fansen runt omkring. Peter Rangmar gick förbi mig ett flertal gånger med ett leende men avvisade ögonkontakten jag försökte nå. Han hade sin beige-bruna kavaj han använder när han spelar Harry Järnfeldt. Och i en folkgrupp stod Jan Rippe, också i "Stinsen brinner"-kläderna, och pratade med någon. Jag hejade på honom lite snabbt men insåg att han heller inte ville vara särskilt trevlig.

Sen fick jag syn på Anders Eriksson. Han satt på en bänk helt ensam så jag gick fram till honom och berättade att jag hade köpt en varsin present till GAS-medlemmerna som de skulle få av mig vid showens slut (som man brukar få vid blomutdelningen efter en föreställning). Han såg mer besvärad än glad ut. Då frågade jag om jag och någon mer kunde få komma backstage efter föreställningen och prata mer med dem. Anders avbröt mig innan jag var klar med meningen och sade bestämt:

- Nej. Vi har kommit överens om att vi inte ska ta in VIP-gäster till oss längre.

Han såg precis ut som på bilden när vi pratade. Jag tittade på honom med ledsna hundögon, som jag annars aldrig brukar göra i verkligheten, och bad honom en gång till. Då svarade han:

- Nej, det ni får inte. Men ni kan väl gå ihop fem stycken eller så och bestämma en rollfigur ni skulle vilja "träffa" som någon av oss kan klä ut oss till? Farbror Frej till exempel?

Jag tyckte det han sa var lite väl själviskt.. Dels för att han ville att vi bara skulle få träffa någon av dem i förklädnad och dels för att han tog en egen roll som exempel. Och Farbror Frej är väl den man minst vill träffa av hans karaktärer? Åtminstone när det gäller mig. Jag hade hellre velat träffa Benny Krantz om jag fick välja. Men för att reta honom svarade jag:

- Åh! Vad roligt! I så fall vill jag träffa Astor Qvarts! Går det?

Då försvann hans hånflin. Det enda som fattades var att han borde ha sjungit "Håll käft när du pratar med mig". Nej, nu ska jag försöka att inte ta Anders beteende för personligt. Det var ju bara en dröm, tack och lov. Jag tycker om honom och skulle aldrig kunna tänka mig att han beter sig så mot sina fans. Inte de andra heller. Men i drömmar blir jag ofta underlägsen när jag ska prata med en förebild. Har ni drömt att ni har träffat GAS? Kommentera och berätta gärna!!

Mina damer och herrar och gasexperter..

Får jag presentera mitt lilla rugbylag som bor hemma hos mig!
Calypso, Petronella och Enid är deras namn.

After shave's sångröster

Claes Erikssons låtar tycker jag väldigt mycket om. Och han är otroligt duktig på att blanda musikstilarna och anpassa musiken efter karaktärerna han skapar. Men något som jag har tänkt mycket på är att Peter Rangmar ofta var den som fick sjunga de mest "smakliga" låtarna. Tre exempel är "Direktör", "Bossakungen Astor Qvarts" och "Harrys sång". Det är jazz! Det är bossa! Det svänger! Personligen tycker jag som de flesta andra att Knut har den bästa sångrösten av alla. Hans klara men härligt skrolliga stämma ger gåshud varje gång jag hör honom. Och Per är också en otroligt duktig sångare. Båda matchar varandra när de sjunger tillsammans med Per som understämma och Knut som överstämma. Knut har ju släppt en eget album som heter "Text & musik". Jag har tyvärr inte hört den själv.

Och så det är någonting med män och mörka basröster som fascinerar mig. Jag tänker på Jan Rippe. Om jag var tvungen att bli man för en dag så skulle jag välja att ha en liknande röst som honom. Inte en Bengt Magnusson-basröst som brummar så fort man öppnar munnen, men ni fattar.. Att ha förmågan att ta väldigt mörka toner utan att tappa rösten.

Men det här med Peter Rangmar.. Hans röst var verkligen fantastisk! Och inte minst när han pratade. Sångrösten var klar och kunde weila något otroligt vackert. Tittar man på "Resan som blev av" när han sjunger "Visst faller regn" så är man fast.. Och ett annat exempel på hans weilande är när han som Timon sjunger "Här finns en djurromantisk atmosfär är bäddad för en skräll" från låten "Känn en doft av kärleken". Man kan inte bli annat än imponerad. Peters röst var förutom kroppspråket en av hans största egenskaper som gjorde honom så unik och hela hans person skiljde sig från mängden. Det är inte ett dugg konstigt att man älskar honom. Hur kan man INTE göra det???

En resa full med GAS

I helgen som var bodde jag i Göteborg med min syster och hennes fästman. Förutom att besöka Liseberg och äta på trevliga matställen med sällskapet spårvagnade jag mig fram på egen hand under lördagsförmiddagen. Mina två viktiga planeringar var följande:

1. Stå utanför Lorensbergsteatern
2. Besöka Peter Rangmars grav och medtaga en blomma












Det visade sig att vi bodde bara några fotsteg ifrån Lorensbergteatern. Det lustiga var att jag upptäckte det på väg till en spårvagn som skulle ta mig till just Lorensberg. Jag visste inte var i staden vårat hotell befann sig, eftersom jag trodde att vi skulle bo på det senaste vi övernattade på, så därför blev jag mycket glatt överraskad. Jag gick fram och tittade närmare på de stora bokstäverna på väggen som sade "Lorensbergsteatern". Att sitta på bänkarna en bit framför ingången och beskåda byggnaden, som har varit med om så många häftiga föreställningar som den genialiske Claes Eriksson har skrivit, var mäktigt! Jag satte igång min mp3 och spelade musik från deras olika framföranden och började gå runt byggnaden. Ju fler ingångar jag såg - desto mer undrade jag vilken dörr medlemmarna i GAS brukade gå in i för att komma till sina loger smidigast. Var det huvudingången eller någon av de andra trettioelva dörrarna vid sidan av huset? Jag ville gå in och fråga om man fick se sig omkring men jag tvekade alla gånger. Antingen var det stängt precis som det såg ut att vara eller så var det bara ett sätt att skylla ifrån mig på min nervositet..

Hur som helst vandrade jag vidare och hittade till tågstationen utan problem - och då bör ni veta att detta var min andra gång jag besökte Göteborg. Jag hade ingen aning om att mitt lokalsinne var så bra. Väl vid stationen hoppade jag på 11:an mot Saltholmen. Nu skulle jag för allra första gången få vara i Peter Rangmars närvaro. För varje hållplats jag åkte förbi fick jag fler och fler fjärilar i magen. Mp3:n spelade "Hård kärlek" ur Stinsen brinner och Peter sjöng tillsammans med Jan Rippe sin egna bit som jag aldrig får nog av. Ja, jag har en förkärlek till Peter Rangmar som är väldigt speciell. Hela besöket vid Peters grav var fantastiskt. Så snålt med blommor som det var i butikerna fick jag nöja mig med att ge honom gula rosor. Men det blev ett fint resultat ändå och jag kunde åka tillbaka till stora centrum igen med ett underbart humör.

De bästa överraskningarna var att SÅ mycket annat som har med GAS att göra dök upp från ingenstans. Förutom att bo nära Lorensberg så befann sig också statyn (som bl.a syns i sketchen "Berömmelse" från en himla många program och sången "Piff puff paff") inte heller långt ifrån vårat hotell. Även detta kändes väldigt mäktigt. Och inte nog med det - på väg mot Botaniska trädgården, där jag skulle möta upp mitt sällskap igen, åkte jag förbi två oväntade hållplatser. Jag fick med egna ögon beskåda Wavrinskys plats som GAS sjunger om i låten "Adjö" från En himla många program. När jag såg gräsplätten de springer i slowmotion på var jag bara tvungen att köra igång låten och uppleva Wavrinskys plats och gräsplätten med musiken.













Och efter denna hållplats fick jag även se Chalmers tekniska högskola där medlemmarna i After shave läste elektronik och till maskiningenjör. Tro mig, jag var väldigt nära att hoppa på Kortedala spårvagn också. Jag kanske är besatt men det är ju besatthet som fans är till för. Eller? Resan var i alla fall oförglömlig och jag kommer komma tillbaka igen när jag kan. Göteborg är ju Sveriges paradis!

Ha det gôtt så hörs vi snart igen!

Design

Eftersom att jag jobbar på att göra bloggen snyggare så kommer den antagligen att förändras allteftersom. Det var ett par år sedan jag bloggade aktivt och jag har redan glömt hur man använder CSS och hur man lägger in egna koder för att designa själv. Tills dess att bloggen är mer utvecklad hoppas jag att alla gasexperter och icke-gasexperter lockas hit ändå :)

Första inlägget!

Hallå spanarn, hur är läget? Inatt den 1:a juli startar jag bloggen för alla gasexperter, för de som vill bli gasexperter och för de som inte vill bli gasexperter men som vill läsa bloggen ändå.

Här kommer jag mestadels att skriva mina egna tankar och åsikter om allt som har med Galenskaparna och After shave (jag kommer i fortsättningen skriva "GAS" som förkortning) att göra, ni kommer att få stöta på många gasexperters favoritsketcher, många citat kommer att dyka upp, nyheter och info om/av GAS ska jag försöka uppdatera er med så gott jag kan och självklart kommer jag att låta er delta i olika omröstningar. Har ni något att tillägga någon gång så rätta mig gärna, skriv en kommentar eller tipsa mig om sevärdheter ni får tag i!

För att fira begynnelsen av bloggen lägger jag upp en favorit-GAS-låt från min personliga topplista :) Lyssna och njut!

Jag är snart tillbaka igen! Tack för besöket!
Adjö! Adjö, adjö, adjö! Adjö, adjö, adjö! Adjö!!