Veckans avlutade undersökning

Undersökningen för serien Macken visade klart och tydligt att varje avsnitt är favoriserat av minst en person som har deltagit i omröstningen. Själv kunde jag inte bestämma mig för vilket avsnitt jag gillar mest och jag antar att även ni satt och funderade en bra stund innan ni bestämde er? Eller var det redan solklart? Reflektioner kring era val är varmt välkommna. Jag är som vanligt nyfiken över varför ni röstade som ni gjorde!

Galenskaparna & After shave - finns nu som soppa

- Ta och ät lite soppa så får du ett intressant GAStillskott.

Resan som blev av

Min hjärna hoppade in i en tidsmaskin och reste sjutton dagar bakåt i tiden. Allting upplevdes på nytt. Glädjen, skratten, gråten, rysningarna kom tillbaka i sinnet. Nu är mitt medvetande tillbaka i nuet igen men minnet av den första helgen i november kommer föralltid att sitta fast som en enda lång film på näthinnan. Eftersom jag aldrig någonsin kommer att äga förmågan att spola tillbaka tiden så får mina chili peppar-starka flash backs bjuda mig på små resor dit lite då och då istället.

Relationer utanför 'Den enskilde medborgaren'

En ganska lustig sak som man inte tänker på när man tittar på Den enskilde medborgaren är att Morgans (Anders Erikssons) flickvän Marianne (Susanne Otto) spelas av Anne Ottos dotter. Och i dag är ju Claes och Anne Otto sambos så på ett vis blir ju Claes "plastpappa", eller vad man kallar dem, till Susanne. Och därför blir ju Anders också "plastfarbror" till henne. Jag satt och undrade i går om det inte kändes konstigt att spela partner med sin brors sambos dotter..

Veckans bild

Jag tyckte den här bilden var så otroligt fin på Anders Eriksson som Papa Ben ifrån medlemskvällen på Kajskul 8. Fick tillåtelse av fotografen Sarah Gesslin att lägga upp den. Jag tycker att den får inleda den första "Veckans bild" i den här bloggen fr.o.m i morgon (måndag).

Förra veckans enkät...

.... slutade såhär:

Finns det någon som har förslag på en undersökning som har med GAS att göra? Kommentera gärna och tipsa!

Claes musik i franskt original

Här har vi en till fransk låt som Claes använder sig av.
Den sjunger han i Jul jul jul's extramaterial där låttiteln heter "Julens färger"

Originallåten heter "L'amour est bleu" (Kärleken är blå) och framförs av Vicky Leandro i Eurovision Song Contest på 60-talet. Den hörde jag faktiskt långt innan jag såg Jul jul jul för första gången och jag tycker mycket om den.

Undrar om Claes ofta tar inspiration av fransk musik då han använder sig av den med egna texter? Ett annat exempel är ju "Direktör" som jag i nämnde några inlägg tidigare. Jag har faktiskt en fransk favoritlåt som jag gärna skulle vilja se honom framföra med egen text i samma takt och drag som originalet. Den jag syftar på är väldigt ny och var ett av bidragen i Eurovision Song Contest förra året. Sången låter kanske lite otight men det är just sångmelodin och musiken jag gillar. Och refrängen mest av allt. Bry er inte om deras stil, kläder, röster, texten, what ever. Ta er en titt och föreställ er att sången har en egen text av Claes som han tillsammans med resten av GAS uppträder med i en revy. Jag älskar tanken! Hoppas ni håller med mig.

GAS återanvänder rekvisita (1)

Den här bilden är inte sådär överdrivet tydlig. Men annars kan man se sketchen "Det boulegalna folket" ifrån Tornado för att se en aning bättre. Jag har nämligen observerat någonting som Knut har på huvudet. Är det inte självaste mössan som Farbror Frej har? Man kan se den blå mössans två knutar där fram tydligare om man tittar på videoklippet.

Ser ni likheten?

I går hittade jag den här bilden på Aftonbladet.
Jag var bara tvungen att fota. Ser ni vilken GAS-figur han liknar?

Peter 52 år

För 52 år sedan idag föddes en stjärna, en hjälte och en underbar skådespelare och sångare. På scenen, i TV:n och på film har han spridit glädje runt om i Sverige.

I texter som man hittar om honom läser man att han var en mycket omtyckt person. Johan Peter Mikael Rangmar föddes den 10 november 1956 i Annelund. Idag ska jag tända ett ljus för dig och skänka dig massor av tankar.

Reflektion om Per Fritzell

Jag kan börja med att fråga; visst måste väl Per ha ett av världens gladaste leenden? Titta på hans roll Gino, vicevärden, i En lyckad nedfrysning till Herr Moro när han pumpar sitt solo i låten "En plattfot fluga". Inte har jag har någonsin sett ett lyckligare fejs. Eller i Resan som blev av just innan han sjunger "Husvagn". Men jag tycker inte att han bara har leendet som en bra uttrycksförmåga. Det händer att jag känner mig otroligt underlägsen när han hånar figurer i någon av hans kaxigare roller. Och med det menar jag att han är skicklig på att spela högfärdig. Scenen då han sitter i kassan i Flip flop (Herrboutiquen) mot slutet när de har skrattat färdigt skrämmer han mig med blickarna han ger till den stackars kunden. Det är för övrigt en av mina favoritroller med Per. Han får mig att känna mig precis lika utskrattad, utpekad och hånad som Jans roll troligen gör tack vare sin förmåga att skådespela suveränt. Och i Träsmak när han är en "gôbbe från Stockholms lokalradio" får han till samma självgoda och hånfyllda blick.

I en intervju säger Per att ingen av GAS-medlemmarna är utbildade skådespelare. Och han menade på att hans och After shaves grej egentligen bara var att sjunga eftersom det var det som de var bäst på. Men precis som det gäller för de andra medlemmarna i GAS så tycker jag att Per har gjort vansinnigt bra ifrån sig när det gäller skådespeleriet. Oftast spelar han de töntiga, tysta eller rädda personerna som blir en rejäl kontrast till hans tuffare figurer. Jag gillar även hur kan lyckas spela de förmögna herrarna som t ex Bankdirektör Wilhelmsson i Alla ska bada eller Benny Hörnsteen i Hajen som visste för mycket. Eller för att inte tala om mannen han spelar i sjukvårdsdebatten i Gladpack. Han är mycket duktig på att få till sina röster.

Nu vet jag inte om alla tittade på Vintergatan 5a som var en sommarlovsmorgon på TV i början av 2000-talet? Men ni som kommer ihåg programmet borde också minnas skånsken Garsson som alltid tankade huvudrollernas skepp på rymdmacken. Garsson spelades av Jonas Sykfont (medlem i humorgruppen Varanteatern). Jag tycker att han påminner otroligt mycket om Gunnar Volt's skånska bror Håkan i Leif som Per spelar. Varje gång jag tittar på Leif idag så tas jag tillbaka till slutet av lågstadiet när man som barn alltid satt fastklistrad framför sommarlovsmorgon och facinerades av Garsson som var favoritpersonen i hela serien. Han har precis samma röst som Håkan och båda har mustash. Om jag minns rätt så var Garsson väldigt skrattig av sig också, precis som Håkan är i Leif.

Men någonting vi INTE får glömma är ju Pers oöverträffliga sångröst. Han borde släppa en egen skiva som Knut Agnred gjorde. Det är svårt att välja en favoritlåt där Per står i centrum, men jag tror att det måste bli "Vi vill ha det som det var" eftersom den hör till min topplista bland GAS's alla låtar.

GAS-macken

Blommor vissnar i en vas

Bilar i extas
Roy säljer gas
Roy och Roger har en mack ihop....

En lustig fundering slog mig igår. Den fetstilta raden i sångtexten ovan fick mig att se en tydlig bild av hur Roy står bakom kassan på sin mack och säljer produktioner av GAS. Själva serien Macken måste ju naturligtvis få stå och synas extra tydligt. Ersätt kondomerna mot GAS-boxar och skivor etc. när ni tittar på bilden.

Ny observation!

Detta är något jag inte har lagt märke till förut.
Maximteatern ligger ju alldeles där de springer!

Förresten så verkar det bli så att jag och Sarah ska åka och se Claes Erikssons sista framträdande i C Eriksson solo den 13:e december. Andra gången för mig, första gången för Sarah. Men det vore även kul om man fick träffa någon GAS-klubbare igen! Eller någon som inte var med på medlemskvällen. Säg gärna till om ni också planerar att se just den föreställningen.

GÖTEBORGSVIDEON ÄR HÄR!!!!

Den blev färdig tidigare än jag trodde. Men här kommer den; videon som sammanfattar helgen i min och Sarahs version. Jag fick lov att dela upp videon i två delar på grund av dess storlek. Men tillsammans så är dem 14 minuter och mycket värda att se. Längre in i filmen verkade det ha hänt något med videokamerans mikrofon, för ljudet blir plötsligt väldigt dåligt. Och bildkvalitén hade sett bättre ut om bara blogger kunde lägga upp filmer större än 100 mb. Men men. Enjoy!
(Jag skrev fel i den första texten som kommer. Självklart menar jag ju morgonen den 1/11. Bör också lägga till att jag blir sur på de små svarta mellanrummen som kommer ett par gånger under filmer samt att det är dåligt synkat vid vissa ställen. Det är bloggers fel.)

Del 1

Del 2

Förra veckans undersökning

Enkäten avslutades såhär. Vore jättespännande om ni utvecklade eran röstning med en liten kommentar om varför ni valde just den ni valde! "Men det var ändå förvånansvärt många, måste jag säga" om man tittar på Gunnar Plysh.


Förresten så kommer videon ifrån helgen
upp här under eftermiddagen/kvällen i morgon (torsdag)!

Helgen i Göteborg. Kajskjul 8 och GAS-tur

Ja, var ska jag börja?

Som jag har räknat dagarna! Men det var mer overkligt när man insåg att det bara var timmar kvar. Kajskjul 8. GAS. GASklubben. Fansen. GAS-rundturen i Göteborg. Vad var egentligen bäst? Det känns nästan meningslöst att med ord förklara hur den totala upplevelsen i Göteborg betydde och kändes inom mig. Den första och andra november det här året är de två bästa dagarna som jag har varit med om i hela mitt 17-åriga liv. Jag var så lycklig som bara ordet lycklig kan beskriva.. Och lycklig kommer jag att förbli efter att allt detta har skett.
Hela resan har dokumenterats med videokamera som lovat. Den sammanfattade minnesvideon kommer upp så fort den är klar vilket sker inom en väldigt snar framtid.

En fyratimmars tågresa, en promenad från stationen till hotellet, ett första möte med en fantastisk människa vid namn Sarah som väntade på mig där. Så började dagen, kan man säga. Sarah och jag började redan under min första timme i Göteborg att starta våran GAS-tur. Lorensbergsteatern var det första stoppet. Efter att ha vandrat runt hela byggnaden så såg vi att det var en föreställning på gång därinne. Ingången öppnades nämligen av folk med biljetter i sina händer.
Vi passade därför på att själva kliva in i våran s k kyrka. Lorensbergsteatern är en helig plats. Nära ingången stod ett stort glasskåp med produktioner från GAS inuti. Vi stod och blängde på den en stund innan vi gick vidare för att äta på Mc Donalds.

Senare under eftermiddagen skyndade vi oss att köpa en bukett och ett gravljus till Peters grav som var vårat nästa mål. När vi kom dit märkte vi att några fans redan varit där med fina hälsningar till Peter, ljus och blommor. Vi fyllde på med våran bukett, satt där en ganska lång stund och tittade på stjärnorna ovanför oss.

Det blev bråttom. 11:an tillbaka till stan. Vi skyndade oss upp till hotellet och bytte om, lade på lite extra make up och ringde sedan en taxi som skjutsade oss till huvudattraktionen av resan. Cabaret Cartwright på Kajskjul 8. Jag var så förväntansfull och nervös att taxichauffören nästan skulle få spår av mina spyor i sin bil, men tur nog blev det inte så.
Sarah och jag ställde oss i kön på väg in in Kajskjulet och hörde redan där hur Per Fritzell sjöng och spelade countrymusik med de andra herrarna.

Det allra, allra första man möttes av innan man blev hänvisad till sin plats (bord 8, plats 6 ifrån scenen) var Jan Rippes fullkomligt glada välkomstleende rakt i våra ögon. Vi minglade och pratade med folk vi kände igen från Heycome, fotade och filmade Countrykillarna och drack vatten. Det kommer ta alldeles för lång tid att berätta detaljrikt om kvällens show och händelser så jag tar det väldigt kort.


Sarah och jag satt med ett underbart sällskap som vi citerade och sjöng tillsammans med under middagen. Alla i publiken fick ett varsitt munspel med Cabaret Cartwright inristat som vi sedan fick lära oss att spela Oh Susanna på. Det var även allsång till en början innan varitén startade. I luckorna mellan uppträdandena minglade GAS själva runt vid alla bord och hälsade.

Jag både skrattade, grät och skrek av lycka under kvällen. Det var helt fantastiskt bra! Överraskningar på överraskningar. Men det var nog inte förrän i slutet av hela showen, under bonusnumret, som jag började gråta på riktigt. Anders och Jan gick plötsligt in i sina Roy och Roger-roller och började alldeles lugnt att sjunga: "Liiivet är gött.. Världen är stor.."

Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Och det fortsatte! Per sjöng Husvagn, Knut sjöng Komfirmationspresenten och sedan sjöng de alla Macken. Den mest ultimata positiva känsla jag någonsin har upplevt spreds inom mig under dessa minuter. Och efter hela showens slut rusade alla fansen fram till Anders Eriksson för att ta kort, få autograf och berömma honom. De andra GAS-medlemmarna försvann, så vitt jag vet, backstage någonstans. Men Jan Rippe hann jag träffa och prata lite kort med efter deras Country-förspel.

Thomas som är en av killarna som startade GASklubben var ju även där. En mycket schysst och social kille som var trevlig att prata med. Tack igen, Thomas och Tomas för vad ni gör för oss GAS-fans!

Vi hade ju som sagt en hel del frågor i en frågelista med oss till GAS. Men jag hann bara få svar på två av dem. Det är mycket, mycket bättre än ingenting. Det var de viktigaste frågorna dessutom.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag: Jan Rippe nämde i en intervju inför Doobidoo att ni tänker sälja en del ur erat klädsförråd. Det var visst 70-tals kläder han syftade på. Kommer det bli av?

Anders: Ja, vi ska försöka bli av med en del som vi inte har användning för längre. Men ingenting är helt besämt så jag vet inte när det blir.

Jag: Kommer GASklubben att bli informerad om/när ni ska göra det?

Anders: Ja, ja, ja. Det är inga problem. Vi tar kontakt med Pernilla på Kulturtuben så informerar hon om det.

Jag: Vad bra! Och en till sak. Hur länge kommer ni att fortsätta köra Cabaret Cartwright?

Anders: Vi kör nu fram till jul. Sen ska vi köra igen i januari. Men då gör vi turné.

Jag: I hela Sverige?

Anders: Nej, inte hela Sverige. Vi ska upp till Norrland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Fler frågor hann jag inte ställa, men jag hoppas att frågorna och svaren kommer till uppskattning ändå. Jag och Sarah stannade på Kajskjul 8 tills de stängde för natten och åkte sedan hem till hotellet för att sova.

Dagen efter (2:a november) var fullspäckat med visiter på platser relaterat till GAS från morgon till kväll. Alla inplanerade stopp hann vi tyvärr inte med, men vi bjöds istället på små överraskningar. Ni får snart se hur våran underbara resa såg ut från vårat perspektiv.

Jag hoppas att ni andra som var där hade det precis lika underbart som mig och Sarah! Det var jätteroligt att träffa er. Ser fram emot gruppbilderna/mingelbilderna och att ses igen.