29 juli, 2008

Till min hjälte

Peter. Under din existens på jorden, redan innan den tiden jag ens fanns till i världen, var varken du eller jag medveten om att du skapade en del av min framtid. Och nu är den tiden plötsligt här. Idag har jag har stora mål som jag, med desperat vilja, ska uppfylla. Det är tack vare dig som jag kan se de närmaste åren framför mig och hur jag vill ha dem. Vi träffades aldrig och jag är sur och ledsen över att vi aldrig kommer göra det heller på grund av hudcancern som tog dig ifrån livet. Men en sak är säker.. Sålänge som dina nära och dina beundrare lever kommer du aldrig att förbli glömd.

Du var speciell. Ditt leende hade och har en tendens att oemotståndligt smitta av sig till andra. Likt en fiskmås utbredda vingar följde också din övre läpp så charmigt på samma vis när du log. Hör man din röst, som inte liknade någon annans, är det lätt att man fastnar och aldrig får nog av den. Och vacker var du. På alla sätt.

Detta är en av mina favoritbilder på dig. Du håller din hand mot ditt bröst som påminner alla om att där fanns ett hjärta en gång som bankade. Idag bankar våra hjärtan för dig.

Som tack för all glädje jag får av dig, för alla mål jag nu har satt upp med din hjälp och för din underbara personlighet skänker jag dig varma tankar varje dag.

Tack för att du fanns i världen, Peter.
Vi är många som älskar och saknar dig.

0

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blev oerhört rörd över att läsa hur mycket Peter Rangmar betytt för dig. Det är antagligen mer än vad någon kommer att förstå.

Du k o m m e r att uppfylla din dröm, Erika! Det är jag säker på.
Kram//mamma

Anonym sa...

Jättefint skrivit!!! Och tack för en bra blogg =)

Erika sa...

Tack själv, Anna, för din kommentar och komplimanger!! :)

Emma "Lilla My" Larsson sa...

Mycket fint :) Jag älskar Peter, och älskar att se andra skriva fina saker om honom <3

Kanske för att alla på min skola tycker jag är en tönt som gillar GAS? >.< Skit samma, mycket fint skrivit, älskar din blogg. ;)