Var i herrans namn är sevärdheterna?

Jo då, sevärdheterna har jag faktiskt koll på nu. Jag syftar på alla GAS-relaterade platser i Göteborg som jag tillsammans med Sarah kommer att lämna fotspår efter i helgen. Igår kväll och inatt satt jag och skrev upp varenda spårvagnsnummer till alla olika hållplatser som vi ska kliva av på. Jag var så kreativ att jag till och med ritade en karta så att vi kan hitta Det boulegalna folket-parken. Man kan verkligen säga att det blir en riktig Göteborg-runtresa. Men det bästa av allt är ju att vi ska se Cabaret Cartwright på lördagskvällen.

Här finns en lista med GAS-relaterade platser att besöka

Jag hoppas jättemycket på att få träffa Jan, Anders, Knut och Per efter föreställningen! Jag och Sarah har även några funderingar som vi tänkte passa på att fråga nu när vi äntligen får tillfälle. Och jag tänkte bara höra om det finns någon (som inte hade möjlighet att komma till Kajskjul 8) som har eventuella frågor till dem, så ställer vi dem på samma gång. Frågorna och svaren kommer att dyka upp i ett blogginlägg på söndag eller nästa vecka om vi får den stora äran att träffa dem.
Mitt tåg åker under lördagmorgonen så passa på att komma på något ni undrar över innan dess utifall det är försent.

Vi hörs igen efter helgen! Och några av er träffar jag på lördag :)

GAS-låt

Någon som känner igen den här låten ifrån en GAS-produktion?

Jan Rippe gästade Doobidoo

I helgen gästade Jan Rippe underhållningsprogrammet Doobidoo.
För er som missade detta kan se reprisen här.

OBS!
Det finns även en intervju med Jan Rippe inför programmet.

Visiten på Maximteatern med C Eriksson Solo

Jag hoppas att även du läser det här inlägget, Claes.
Kramar till dig.

I fredags åkte jag tillsammans med mamma till Stockholm och såg C Eriksson Solo på Maximteatern. Jag hade varit nervös ända sedan jag steg upp samma morgon. Och värre blev det minuterna innan föreställningens början när jag satt och tittade förväntansfullt mot scenen. Mamma och jag hade fått väldigt bra platser. Rätt så långt fram i mitten.

Sedan kom lyckan. Den spred sig i hela kroppen när mina ögon beskådade Claes Erikssons entré. Jag log under hela föreställningen och blundade ibland för att försöka inse att detta faktsikt hände på riktigt. Under pausen passade jag på att köpa "Scenbilder"-boken av Anne Otto.

Jag tänker inte avslöja någonting ur C Eriksson solo förutom att det var precis lika bra som jag hade föreställt mig, om inte bättre. Mannen gav mig alltfler tankeställare än vad han redan gett mig. Och mycket, mycket skratt för den delen. I ett brev jag skrev till honom i våras nämnde jag hur underbar musiken är som han skriver. Tonerna och texterna passar alltid perfekt ihop och sådant är för mig väldigt rörande. I fredags slog hjärtat lite extra när jag fick höra hans nyskrivna låtar. Jag hoppas verkligen att de kommer på CD och att föreställningen kommer på DVD senare. Det var fantatiskt bra.


Någonting jag inte visste innan var att jag tillochmed skulle få möta min hjälte efter hans uppträdande. Jag och mamma var ensamma kvar i salongen när publiken hade gått så gick jag fram till gitarristen som hade börjat plocka undan på scenen och frågade om jag möjligtvis kunde få träffa Claes. Han svarade att Claes antagligen har gått och duschat men skulle gå och se efter för säkerhets skull. Det hann bara ta en halv minut innan Claes Eriksson och jag möttes för första gången. Han kom ut i morgonrock och ett leende på läpparna på scenen och klev ner till mig och mamma. Idag kan jag bara fundera över hur jag kunde hålla mig så lugn i ögonblicket. Det måste ha uppstått en otrolig trygghet i samband med våran kram och hälsning. Tack vare mitt lugn drabbades jag inte av någon black out så nu kan jag minnas stunden i perfekt detalj.

Claes signerade mitt programblad och Scenboken som jag köpte under pausen. Och under tiden passade mamma på att filma och fota oss under våran dialog. Precis som jag alltid har trott så är Claes en otrolig varm och mänsklig person. Jag tycker väldigt mycket om honom. Och föreställningen var fantastisk. Ni som inte har sett den än; gör det!

TACK MAMMA FÖR DEN BÄSTA FÖDELSEDAGSPRESENTEN
MAN NÅGONSIN KUNNAT FÅ!

I kväll gjorde jag min första vlogg. Det är en kort sammanfattning av kvällen innan och efter föreställningen den 24/10.

Länktips

Tänkte dela med mig av dessa två länkar jag blev tipsad om:

Länk 1
Länk 2

Reflektion del 1 (Anders)

Anders Erikssons rollers olika utseenden och beteenden!
(Detta är del 1)

Både syrran och jag har fastnat för en låt som Anders framför i ett extramaterial från Cyklar. Närmare bestämt; Bocken! Den som nu har klätt Anders i denna utstyrsel har verkligen lyckats med att få honom att se ut som en riktig farbror. Titta hur mycket en mustasch kan göra! Hatten och kläderna bidrar ju också en del visserligen. Men den där portföljen.. Var har han i den egentligen? ETT papper? Hur som helst.. Fokusera på hans minspel, sätt att röra på munnen när han sjunger denna sång, hans kroppsspråk och hans skrämmande och lite hotande uppförande vid "Men när det blir våååår..." . Anders som reportern i sketchen "Påflugen på" är också mycket skickligt spelad. Hans gubbiga gångstil han använder när han går mot Jim-Ture: "Det är den sanna upplevelsen allt författarskap bygger på!" är helt underbar. Jag har lagt märke till att han faktiskt använder sig av samma gångstil när han spelar präst i Grisen i Säcken då Rune och Ulla gifter sig.

Vanligtvis är jag en synnerligen nobel och förvisso synnerligen ansedd man