Avslutad auktion

Grattis till den som vann.
Jag är uppriktigt avundsjuk och väntar på min nästa tur.

Claes Eriksson i videointervju

Det har lagts upp en lång och berikande intervju med Claes Eriksson på Youtube. Detta får ingen missa!

Återkommande publik

Jag tror ingen går miste om vem jag menar när jag syftar på den skrattande mannen i publiken till revyn Cyklar. I annat fall kan man mycket tydligt höra skratt av höga och manliga inandningar i bl a den här sketchen nedan. Spola fram till 5:05 så följer några exempel.



Men det som är lustigt är hans återkommande några år efter, men i en helt annan uppsättning med helt andra komiker. Klicka här för att se och höra. Spola fram till 01:25.

Detta är rakt igenom fascinerande!

Testbild

Äntligen kan paint slänga sig i väggen. Det här är både roligare och effektivare. En slarvigt halvfärdig testbild slutade med att bli Roy. Varför inte?

Min bilreparatör

I mina ögon är Anders och Roy två helt olika mänskliga varelser. Och för mig existerar Roy i samma verklighet som jag som en fullständigt egen person med en egen kropp, ett eget liv och med ett annat DNA än Anders'. Just nu är han t. ex. hemma och sover efter en lång arbetsvecka. Han lever, finns och uttnyttjar en del av rymden på jorden. Jag kan se hela hans vardag i detalj framför mig och kommer möjligen att skriva ett inlägg framöver om hur en helt vanlig dag för Roy kan se ut från morgonen till kvällen ur mitt egna perspektiv. Då kan det även bli intressant att sedan få se vilka som håller med och vilka som kanske har en helt annat synvinkel.

Då en av mina största drömmar är att få träffa Roy kan det visserligen finnas en förklaring till mitt väldiga chocktillsånd under kvällen den 1/11 förra året då Roy, helt oväntat, kommer ut och sjunger Macken's signaturmelodi tillsammans med de cowboy-förklädda Milton, Turbo Jr och Roger. "Beklagligt nog" lånade Anders ut sin Pappa Ben-klädnad till Roy och jag missade således att bevittna den blåa overallen - för den här gången. Men det var naturligtvis minst lika otroligt att beskåda männen bakom Macken-figurerna - Anders och After shave:arna, som faktiskt var hela huvudattraktionen.

Men.. vad gör man inte för att få sin vilja igenom? Vem vet, en dag kanske min dröm slår in. Men just i den här stunden får det förverkligas på ett helt annat sätt. Visserligen syns alla fejkdetaljer, men det gör inte mig så mycket.

Två GAS-prylar i en smäll

Vilken tur jag hade idag. Jag åt min frukost i min sköna datorstol samtidigt som jag läste det efterlängtade(!) nya numret av GASklubbens tidning Nåt nytt. Förutom alla roliga, intressanta och trevliga artiklar och bilder är tidningen dessutom otroligt snyggt designad! En mycket trevlig läsning med andra ord.

Idag hämtade jag även Träsmak-LP:n som jag köpte på tradera. Den spelas just nu i bakgrunden under tiden som jag skriver och jag riktigt njuter av det härliga knastret från skivspelaren. Som en liten bonus fanns det många fina bilder på innefodralet (klicka för förstoring).

Äntligen!

Inget märkvärdigt mer än att jag inviger min första GAS-EP.

"Alltså, jag vill inte höra på dig. Jag är sur.."

Jag har varit en aktiv köpare på Tradera den senaste tiden. Jag har redan samlat på mig tre olika GAS-LP's som jag ser fram emot att få spela. Två av dem ska snart dyka ned i postlådan varav en har tagit en längre tid att vänta på. Vid en vunnen auktion ska man erhålla ett mail av säljaren med info om pris, frakt och betalningssätt. Men det kom aldrig något mail ifrån personen som sålde Träsmak till mig.

Under tiden som jag befann mig i skolan idag ringde mamma upp säljaren för att höra efter varför han inte har hört av sig. En man svarade i telefonen. En sur äldre man med västgötadialekt som garanterade att han hade skickat ett mail för längesedan. Mamma förklarade att där fanns inte något meddelande ifrån honom. Och med tanke på hans irriterade tonläge hade hon en teori att han tyckte att jag kommit undan billigt för skivan. Han skrattade spydigt fram att man får nöja sig med att få den hemskickad på vanligt vis, för att han skulle slippa åka den långa vägen till posten och slå in den i kartong. Han hette Astor, pratade västgötska och var sur. Det skulle inte förvåna mig om han hade beige-gröna kläder, steppskor light på fötterna och en handväska i näven.

"Ja, jag kan alltså inte sjunga en sån här underbar bossanova när jag är så suuur. Ja, det är säkert alltså, jag är sur så jag spricker tror jag!"

Knut 53 år

Idag/igår (den 29:e februari) fyllde/fyller Knut Agnred 53 år.

Grattis på födelsedagen!