En gasfylld natt och födelsedag

Idag fyller jag år. Och idag fick jag också mitt medlemskap fixat på Gasklubbens community Heycome vilket jag är mycket glad över! I höst ska jag se Claes Eriksson solo, som sagt, och den födelsedagspresenten stod min kära mor för, samt att hon betalade medlemsavgiften på Heycome. Tack mammisen!!!!

Jag känner mig väldigt tjatig med berättandet av mina GAS-drömmar, men de tar ju aldrig slut! Jag hoppas att ni står ut med dem. Inatt drömde jag att jag uppträdde med "Pappa, jag vill ha en italienare" tillsammans med Knut på Lorenbergsscenen. Själva övandet på framförandet skedde ju i en tidigare dröm, så nu var det showtime! Fråga mig inte vart Per var någonstans. I drömmen var det helt normalt att det bara var jag och Knut. Något jag fann väldigt underligt var att publiken som "tittade" på oss blundade. Allihoppa! Och jag minns extra en farbror som med slutna ögon glatt sjöng med i texten. Min tanke var ungefär: "Är strålkastarna så starka att publiken inte ens kan hålla ögonen öppna??"

När låten tog slut kom Kerstin in på scenen med en otänd cigg i munnen. Hon rotade i fickan och visade sedan ett oroligt ansiktsuttryck innan hon skyndade sig in bakom scenen igen. Jag tänkte att hon kanske glömde en tändare. Scenen från Kasinofeber när Peggy vinner tre gånger i sträck var alltså vad som skulle visas härnäst trots att det alldeles innan dansades till en låt från Stinsen brinner. Kanske var en show med favorita GAS-bitar? Vem vet.. Men varför behövde hon en tändare egentligen? Det är ju Benny som ska tända hennes cigarett och säga: "Åh, fan vad fräckt! Jag ska också börja röka!"