Helgen i Göteborg. Kajskjul 8 och GAS-tur

Ja, var ska jag börja?

Som jag har räknat dagarna! Men det var mer overkligt när man insåg att det bara var timmar kvar. Kajskjul 8. GAS. GASklubben. Fansen. GAS-rundturen i Göteborg. Vad var egentligen bäst? Det känns nästan meningslöst att med ord förklara hur den totala upplevelsen i Göteborg betydde och kändes inom mig. Den första och andra november det här året är de två bästa dagarna som jag har varit med om i hela mitt 17-åriga liv. Jag var så lycklig som bara ordet lycklig kan beskriva.. Och lycklig kommer jag att förbli efter att allt detta har skett.
Hela resan har dokumenterats med videokamera som lovat. Den sammanfattade minnesvideon kommer upp så fort den är klar vilket sker inom en väldigt snar framtid.

En fyratimmars tågresa, en promenad från stationen till hotellet, ett första möte med en fantastisk människa vid namn Sarah som väntade på mig där. Så började dagen, kan man säga. Sarah och jag började redan under min första timme i Göteborg att starta våran GAS-tur. Lorensbergsteatern var det första stoppet. Efter att ha vandrat runt hela byggnaden så såg vi att det var en föreställning på gång därinne. Ingången öppnades nämligen av folk med biljetter i sina händer.
Vi passade därför på att själva kliva in i våran s k kyrka. Lorensbergsteatern är en helig plats. Nära ingången stod ett stort glasskåp med produktioner från GAS inuti. Vi stod och blängde på den en stund innan vi gick vidare för att äta på Mc Donalds.

Senare under eftermiddagen skyndade vi oss att köpa en bukett och ett gravljus till Peters grav som var vårat nästa mål. När vi kom dit märkte vi att några fans redan varit där med fina hälsningar till Peter, ljus och blommor. Vi fyllde på med våran bukett, satt där en ganska lång stund och tittade på stjärnorna ovanför oss.

Det blev bråttom. 11:an tillbaka till stan. Vi skyndade oss upp till hotellet och bytte om, lade på lite extra make up och ringde sedan en taxi som skjutsade oss till huvudattraktionen av resan. Cabaret Cartwright på Kajskjul 8. Jag var så förväntansfull och nervös att taxichauffören nästan skulle få spår av mina spyor i sin bil, men tur nog blev det inte så.
Sarah och jag ställde oss i kön på väg in in Kajskjulet och hörde redan där hur Per Fritzell sjöng och spelade countrymusik med de andra herrarna.

Det allra, allra första man möttes av innan man blev hänvisad till sin plats (bord 8, plats 6 ifrån scenen) var Jan Rippes fullkomligt glada välkomstleende rakt i våra ögon. Vi minglade och pratade med folk vi kände igen från Heycome, fotade och filmade Countrykillarna och drack vatten. Det kommer ta alldeles för lång tid att berätta detaljrikt om kvällens show och händelser så jag tar det väldigt kort.


Sarah och jag satt med ett underbart sällskap som vi citerade och sjöng tillsammans med under middagen. Alla i publiken fick ett varsitt munspel med Cabaret Cartwright inristat som vi sedan fick lära oss att spela Oh Susanna på. Det var även allsång till en början innan varitén startade. I luckorna mellan uppträdandena minglade GAS själva runt vid alla bord och hälsade.

Jag både skrattade, grät och skrek av lycka under kvällen. Det var helt fantastiskt bra! Överraskningar på överraskningar. Men det var nog inte förrän i slutet av hela showen, under bonusnumret, som jag började gråta på riktigt. Anders och Jan gick plötsligt in i sina Roy och Roger-roller och började alldeles lugnt att sjunga: "Liiivet är gött.. Världen är stor.."

Jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Och det fortsatte! Per sjöng Husvagn, Knut sjöng Komfirmationspresenten och sedan sjöng de alla Macken. Den mest ultimata positiva känsla jag någonsin har upplevt spreds inom mig under dessa minuter. Och efter hela showens slut rusade alla fansen fram till Anders Eriksson för att ta kort, få autograf och berömma honom. De andra GAS-medlemmarna försvann, så vitt jag vet, backstage någonstans. Men Jan Rippe hann jag träffa och prata lite kort med efter deras Country-förspel.

Thomas som är en av killarna som startade GASklubben var ju även där. En mycket schysst och social kille som var trevlig att prata med. Tack igen, Thomas och Tomas för vad ni gör för oss GAS-fans!

Vi hade ju som sagt en hel del frågor i en frågelista med oss till GAS. Men jag hann bara få svar på två av dem. Det är mycket, mycket bättre än ingenting. Det var de viktigaste frågorna dessutom.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag: Jan Rippe nämde i en intervju inför Doobidoo att ni tänker sälja en del ur erat klädsförråd. Det var visst 70-tals kläder han syftade på. Kommer det bli av?

Anders: Ja, vi ska försöka bli av med en del som vi inte har användning för längre. Men ingenting är helt besämt så jag vet inte när det blir.

Jag: Kommer GASklubben att bli informerad om/när ni ska göra det?

Anders: Ja, ja, ja. Det är inga problem. Vi tar kontakt med Pernilla på Kulturtuben så informerar hon om det.

Jag: Vad bra! Och en till sak. Hur länge kommer ni att fortsätta köra Cabaret Cartwright?

Anders: Vi kör nu fram till jul. Sen ska vi köra igen i januari. Men då gör vi turné.

Jag: I hela Sverige?

Anders: Nej, inte hela Sverige. Vi ska upp till Norrland.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Fler frågor hann jag inte ställa, men jag hoppas att frågorna och svaren kommer till uppskattning ändå. Jag och Sarah stannade på Kajskjul 8 tills de stängde för natten och åkte sedan hem till hotellet för att sova.

Dagen efter (2:a november) var fullspäckat med visiter på platser relaterat till GAS från morgon till kväll. Alla inplanerade stopp hann vi tyvärr inte med, men vi bjöds istället på små överraskningar. Ni får snart se hur våran underbara resa såg ut från vårat perspektiv.

Jag hoppas att ni andra som var där hade det precis lika underbart som mig och Sarah! Det var jätteroligt att träffa er. Ser fram emot gruppbilderna/mingelbilderna och att ses igen.