Reflektion om Per Fritzell

Jag kan börja med att fråga; visst måste väl Per ha ett av världens gladaste leenden? Titta på hans roll Gino, vicevärden, i En lyckad nedfrysning till Herr Moro när han pumpar sitt solo i låten "En plattfot fluga". Inte har jag har någonsin sett ett lyckligare fejs. Eller i Resan som blev av just innan han sjunger "Husvagn". Men jag tycker inte att han bara har leendet som en bra uttrycksförmåga. Det händer att jag känner mig otroligt underlägsen när han hånar figurer i någon av hans kaxigare roller. Och med det menar jag att han är skicklig på att spela högfärdig. Scenen då han sitter i kassan i Flip flop (Herrboutiquen) mot slutet när de har skrattat färdigt skrämmer han mig med blickarna han ger till den stackars kunden. Det är för övrigt en av mina favoritroller med Per. Han får mig att känna mig precis lika utskrattad, utpekad och hånad som Jans roll troligen gör tack vare sin förmåga att skådespela suveränt. Och i Träsmak när han är en "gôbbe från Stockholms lokalradio" får han till samma självgoda och hånfyllda blick.

I en intervju säger Per att ingen av GAS-medlemmarna är utbildade skådespelare. Och han menade på att hans och After shaves grej egentligen bara var att sjunga eftersom det var det som de var bäst på. Men precis som det gäller för de andra medlemmarna i GAS så tycker jag att Per har gjort vansinnigt bra ifrån sig när det gäller skådespeleriet. Oftast spelar han de töntiga, tysta eller rädda personerna som blir en rejäl kontrast till hans tuffare figurer. Jag gillar även hur kan lyckas spela de förmögna herrarna som t ex Bankdirektör Wilhelmsson i Alla ska bada eller Benny Hörnsteen i Hajen som visste för mycket. Eller för att inte tala om mannen han spelar i sjukvårdsdebatten i Gladpack. Han är mycket duktig på att få till sina röster.

Nu vet jag inte om alla tittade på Vintergatan 5a som var en sommarlovsmorgon på TV i början av 2000-talet? Men ni som kommer ihåg programmet borde också minnas skånsken Garsson som alltid tankade huvudrollernas skepp på rymdmacken. Garsson spelades av Jonas Sykfont (medlem i humorgruppen Varanteatern). Jag tycker att han påminner otroligt mycket om Gunnar Volt's skånska bror Håkan i Leif som Per spelar. Varje gång jag tittar på Leif idag så tas jag tillbaka till slutet av lågstadiet när man som barn alltid satt fastklistrad framför sommarlovsmorgon och facinerades av Garsson som var favoritpersonen i hela serien. Han har precis samma röst som Håkan och båda har mustash. Om jag minns rätt så var Garsson väldigt skrattig av sig också, precis som Håkan är i Leif.

Men någonting vi INTE får glömma är ju Pers oöverträffliga sångröst. Han borde släppa en egen skiva som Knut Agnred gjorde. Det är svårt att välja en favoritlåt där Per står i centrum, men jag tror att det måste bli "Vi vill ha det som det var" eftersom den hör till min topplista bland GAS's alla låtar.