Under tiden som jag befann mig i skolan idag ringde mamma upp säljaren för att höra efter varför han inte har hört av sig. En man svarade i telefonen. En sur äldre man med västgötadialekt som garanterade att han hade skickat ett mail för längesedan. Mamma förklarade att där fanns inte något meddelande ifrån honom. Och med tanke på hans irriterade tonläge hade hon en teori att han tyckte att jag kommit undan billigt för skivan. Han skrattade spydigt fram att man får nöja sig med att få den hemskickad på vanligt vis, för att han skulle slippa åka den långa vägen till posten och slå in den i kartong. Han hette Astor, pratade västgötska och var sur. Det skulle inte förvåna mig om han hade beige-gröna kläder, steppskor light på fötterna och en handväska i näven."Ja, jag kan alltså inte sjunga en sån här underbar bossanova när jag är så suuur. Ja, det är säkert alltså, jag är sur så jag spricker tror jag!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar