Upprepat minspel och bidrag till Turderland

Den här minen känner vi igen! Det är intressant att Peter använder detta ansiktsuttrycket även i en produktion utanför GAS (Lilla Jönssonligan och Cornflakescupen). Omöjligt är det inte att han såg ut så i obekväma situationer i privatlivet också med tanke på att man ser honom upprepa detta väldigt ofta.

För övrigt så jobbar jag stenhårt med att skriva ned allt manus från Den enskilde medborgaren som jag senare ska bidra med till Turderlands material. Jag har länge tyckt att den behövs där så nu valde jag att ta saken i egna händer eftersom ingen annan har orkat/velat ordna det innan. Dock finns det ett par eller flera ord här och där som jag inte har lyckats tolka med mina egna öron och har vid dem orden placerat ut frågetecken i paranteser bredvid som jag hoppas att någon annan kommer att kunna fylla i efter mig.

Hur har ni det annars nu i den här mörka dystra årstiden som vi rusat in i med sån fart? Det är ju mörkt när man vaknar, det är mörkt när man går och lägger sig, det är mörkt hela dagarna nästan och det regnar sånt där snett regn rakt in i näsborrarna, så man blir alldeles vemodig i sinnelagen. Och då är det skönt att gå in i det innersta rummet och dra för gardinerna och smyga upp i en fåtölj och njuta av nån gammal radiopjäs och lite buljong och andas luft som inte varit vädrad på fjorton dar.

Trots att texten ovan var ett citat av Allan Preussen så kan vi lådsas som att det kommer ifrån mig, bara just nu. Jag förstår precis vad Allan menar. Jag stannar också hellre inne med igendragna persienner (istället för gardiner) och slipper gärna vinterkylan, den hala isen och det snea regnet och snöfallet utanför. Och istället för att lyssna på radiopjäser och njuta av buljong ägnar jag istället tid åt GAS's revyer och en skål med Kellogs Special K och mjölk som fungerar precis lika bra.

Gasen i botten.