Ny GASdröm

Inatt drömde jag att GAS uppträdde på min skola (igen). Jag och Sarah smög utanför dörren som leder in till skolans scen och hörde ett par röster bakom den. Dörren öppnades men ingen steg ut. Vi stannade upp och hörde Peter Rangmars röst tillsammans med någon annan. Chockade såg vi på varandra just innan Claes Eriksson och skådespelaren Paul Rodd klev ut genom dörren. Paul log emot oss och var personen som hade exakt samma röst som Peter. Han talade även svenska.

Erika: Men gud! Han-
Claes: -Han låter precis som Peter, eller hur?

Claes avbröt mig med ett leende och sprang sedan iväg med Paul någonstans och vi såg dem aldrig igen. Senare smög vi in till scenen och tittade på när Anders Eriksson stod med en gitarr och tränade. Hans dotter kom och ställde sig bredvid oss men sade ingenting.

Senare var jag helt plötsligt utanför Lorensbergsteatern vid nattid. Det var kallt, mörkt och faktiskt ganska kusligt. Jag var alldeles ensam och vandrade mot Kulturtubens ingång där jag lade ett brev i postinkastet till Anders Eriksson. Men brevet fastnade och blåstes upp igen av vinden. Jag fick jaga det och samla ihop alla papper som hade flygit ut ur kuvertet.

Plötsligt var jag tillbaka vid skolans scen. Nu var Anders backstage någonstans och när jag hittade honom fick han mitt brev direkt i handen. Han skulle läsa det lite senare.