Jag delar in mina perioder efter vad jag tittar/lyssnar på och hur det känns, vad man gör på fritiden och vad som är aktuellt i ens liv. Det var inte alls längesedan jag såg Claes' enmansföreställning och After shave och Anders' krogshow men ändå har både en ny årstid och period knackat på dörren. Veckorna efter Cabaret Cartwright var jag som mest betagen av Den enskilde medborgaren och inte minst scenerna där Morgan Bergströms förälskelse för Marianne står i centrum. Visserligen bestod hela förra året av extremt starka känslor för Galenskaparna & After shave men det var nog, förutom under våren, perioden kring hösten som blev den mest berörande. Vackert väder, låten som spelas i bakgrunden då Morgan och Marianne träffas i Den enskilde medborgaren, spelades på repeat i mitt rum varje kväll under hela november. Det var även då som det hade börjat blivit riktigt kyligt ute. Några gånger i timmen gick jag fram till fönstret och luktade på kvällsluften utanför bara för att det var precis så som Vackert väder kändes för mig; kylig, snöig, sömnig, drömmande, nattig, tidigt morgonaktig och mörk (bildligt). Raka motsatsen till låttiteln, ironiskt nog. Det jag försöker säga är att den perioden är över och jag saknar den.
Nu känns det som att jag istället har klivit ett steg in i en ny period i livet. Jag antar att det beror på att tiden har gått så fort fram och att man har "tänkt färdigt" på sina minnen från Cabaret Cartwright och C Eriksson solo, mötena med hjältarna och upplevelserna i Göteborg. Och med tänka färdigt menar jag att det helt enkelt inte går att bearbeta minnena så mycket mer än vad man redan har gjort. Det nya steget beror också ganska uppenbart på mitt påbörjade GAS-uppehåll som har börjat svida ganska ordentligt redan nu. I och med beslutet om uppehållet gav jag mig själv tillåtelse att lyssna på deras låtar när jag ville, men det är knappt att jag har velat uttnyttjat det erbjudandet. Jag vill se dem. Rörliga bilder. Ansikten.
På Alla hjärtans dag har jag haft uppehåll i elva dagar. Borde jag då inte få pausa mitt löfte bara tillfälligt och ge utlopp för min beundran till dem - bara symboliskt?
08 februari, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag känner igen mig alltför väl i det här med olika perioder man kommer in i. En del av dem kan vara så underbara, och jag kan ibland nästan känna mig lite vilsen när intresset väl svalnar. Andra perioder ångrar jag att jag någonsin hade. Tyvärr var det ett tag sedan jag kände så starkt för något. Möjligen att jag kände väldigt för GAS rent allmänt i början av januari då min uppehållsperiod var över och jag fick se dem igen, men jag gick nog något fort fram. Så det är ett litet tips: när du väl känner att ditt uppehåll har tjänat sitt syfte, kasta dig inte över dem. Då kan allt bli som ogjort.
Tack! Det ska jag tänka på.
Jag håller med dig. Hela hösten var som en enda stor förälskelse för min del. Hade förmodligen att göra med att jag efter sammanlagt 3 års förtryck äntligen fick älska GAS hur mycket jag ville, utan att någon klagade. Så det i kombination med de 3 underbara föreställningarna och fina personer på Heycome gjorde att det blev explosionsartat. Sedan övergick förälskelsen i vardaglig kärlek, om man kan jämföra det så. Jag saknar också den där riktiga förälskelsekänslan som jag hade under hela hösten. Delvis kom den tillbaka efter mitt långa GAS-uppehåll och i kombination med "Jag är kär (Ding dong bäng bäng woa woa, ah na na na schubi dubi)". Men den kommer nog inte komma tillbaka helt på ett tag, det går i perioder och vågor.
Sedan tycker jag det är svårt att bearbeta minnen när man inte har någon att prata med irl. Mamma lyssnar tålmodigt men förstår knappt hälften av vad jag säger :/
Jag var för övrigt likadan, jag lyssnade mindre på deras musik under mitt uppehåll. Det var bara "såpa" som jag lyssnade på ordentligt i en dag. Men jag kände samma sak, jag ville se de, se ansiktsuttryck, se de agera!
Men jag råder dig också att inte kasta dig över GAS och se det varenda dag efter uppehållet. Hittills har jag bara sett Kasinofeber som jag såg efter uppehållet och ett avsnitt av EHMP. Jag vill liksom bibehålla känslan.
Oj detta blev långt.. sry
Åh, förälskelsen.. Man saknar den där kära och starka..
Det är bra att jag får tips om hur jag bör hantera GAS när uppehållet är över!
Du kan ju alltid lägga till mig på msn om du vill prata om GAS eller bara om allmänna saker :) Du har väl min e-mailadress?
Skicka en kommentar