27 oktober, 2008

Visiten på Maximteatern med C Eriksson Solo

Jag hoppas att även du läser det här inlägget, Claes.
Kramar till dig.


I fredags åkte jag tillsammans med mamma till Stockholm och såg C Eriksson Solo på Maximteatern. Jag hade varit nervös ända sedan jag steg upp samma morgon. Och värre blev det minuterna innan föreställningens början när jag satt och tittade förväntansfullt mot scenen. Mamma och jag hade fått väldigt bra platser. Rätt så långt fram i mitten.

Sedan kom lyckan. Den spred sig i hela kroppen när mina ögon beskådade Claes Erikssons entré. Jag log under hela föreställningen och blundade ibland för att försöka inse att detta faktsikt hände på riktigt. Under pausen passade jag på att köpa "Scenbilder"-boken av Anne Otto.

Jag tänker inte avslöja någonting ur C Eriksson solo förutom att det var precis lika bra som jag hade föreställt mig, om inte bättre. Mannen gav mig alltfler tankeställare än vad han redan gett mig. Och mycket, mycket skratt för den delen. I ett brev jag skrev till honom i våras nämnde jag hur underbar musiken är som han skriver. Tonerna och texterna passar alltid perfekt ihop och sådant är för mig väldigt rörande. I fredags slog hjärtat lite extra när jag fick höra hans nyskrivna låtar. Jag hoppas verkligen att de kommer på CD och att föreställningen kommer på DVD senare. Det var fantatiskt bra.


Någonting jag inte visste innan var att jag tillochmed skulle få möta min hjälte efter hans uppträdande. Jag och mamma var ensamma kvar i salongen när publiken hade gått så gick jag fram till gitarristen som hade börjat plocka undan på scenen och frågade om jag möjligtvis kunde få träffa Claes. Han svarade att Claes antagligen har gått och duschat men skulle gå och se efter för säkerhets skull. Det hann bara ta en halv minut innan Claes Eriksson och jag möttes för första gången. Han kom ut i morgonrock och ett leende på läpparna på scenen och klev ner till mig och mamma. Idag kan jag bara fundera över hur jag kunde hålla mig så lugn i ögonblicket. Det måste ha uppstått en otrolig trygghet i samband med våran kram och hälsning. Tack vare mitt lugn drabbades jag inte av någon black out så nu kan jag minnas stunden i perfekt detalj.

Claes signerade mitt programblad och Scenboken som jag köpte under pausen. Och under tiden passade mamma på att filma och fota oss under våran dialog. Precis som jag alltid har trott så är Claes en otrolig varm och mänsklig person. Jag tycker väldigt mycket om honom. Och föreställningen var fantastisk. Ni som inte har sett den än; gör det!

TACK MAMMA FÖR DEN BÄSTA FÖDELSEDAGSPRESENTEN
MAN NÅGONSIN KUNNAT FÅ!

I kväll gjorde jag min första vlogg. Det är en kort sammanfattning av kvällen innan och efter föreställningen den 24/10.




11 kommentarer:

Anonym sa...

Så himla tufft att du fick träffa Claes!! Jag är så avundsjuk på dig!

Fräckt att du ska på Cabaret Cartwright oxå. Du måste skriva ett till inlägg om hur det var, kan knappt vänta.

Vad hade du tänkt om Peter hade varit med i den och du hade fått träffa hela gänget efteråt?

Erika sa...

Självklart kommer ett inlägg om Cabaret Cartwright också! Jag ska dokumentera hela resan med videokameran :)

Jag tänker på det varje dag; tänk om Peter också var med i Cartwright? Det skulle vara min högsta önskan på jorden. Men jag kommer garanterat att träffa resten av gänget under den kvällen. Det är After shave och Anders som välkommnar gästerna. Efter föreställningen blir det dans och jag kan tänka mig att jag får många tillfällen att prata med dem, vilket gör mig otroligt lycklig. Dessutom har jag sittplats längst fram närmast scenen tillsammans med en vän. Ser verkligen fram emot det!

Det kommer upp en video på bloggen efter den kommande helgen.

Anonym sa...

Gratulerar! =))

al

Nina sa...

Nämen wow, vad roligt Erika! Kul att läsa om din upplevelse - det måste ju ha varit hur stort somhelst för dej, detta!

See you on friday!

Nina sa...

Du utstrålar så mkt glädje och lycka på bilden att man dras med och inte kan låta bli att storle när man tittar på dej och Claes.

Anonym sa...

Hur lång är du? Du verkar vara lika lång som Claes!

Erika sa...

Jag är 170+
Men han var lite kortare än mig. Och i videon står han på scenen medan jag står på en trapp när vi kramas.

Anonym sa...

Hej Erika!
Jag har följt din blogg ett tag nu, och kände att det var dax att göra ett avtryck. Jag vill säga att jag gillar din blogg väldigt mycket, det är kul att läsa alla dina fina tankar, analyser o funderingar om o kring GAS. Jag är själv ett stort GAS fan och har varit sen barnsben, idag är jag snart tjugo.
Det som jag gillar bäst med GAS är att det (i princip) alltid finns ett budskap bakom humorn och att det finns en äkta och sann glädje bakom det dem gör, och så musiken förstås, Claes underbara texter:)

Jag är själv GAS-klubbs medlem men tyvärr hade jag ingen möjlighet att ta mig till medlemskvällen, så jag är lite avundsjuk på dig å de andra som ska dit, om man säger så. Men jag hoppas, eller jag vet att ni kommer få en underbar afton, å ser fram emot att läsa ditt inlägg om kvällen senare. Hälsa gärna After Shavarna o Anders från mig ;)

Varma hälsningar
Amanda

Erika sa...

Hej Amanda!

Tack för dina komplimanger! Jag blir jätteglad att få höra sånt :)

Jag tycker verkligen att det synd att du inte kan komma på medlemskvällen! Jag lovar att hälsa ifrån dig och alla andra som inte hade möjligheten att dyka upp!

Hoppas du skriver en rad igen snart :)

Anonym sa...

Riktigt roligt att se hur kul ni verkade ha haft det!!
Det måste ha varit en väldigt speciel kväll!

Ha det så kul på nästa föreställning!

Anonym sa...

Gud vad jag blir avundsjuk!
Det måste ha varit fantastiskt :)
Jag blev helt rörd när jag såg videon. Jag vill ju också träffa denna underbara man! :D