En hem alldeles tomt

Innan jag vaknade för ett par timmar sedan drömde jag för första gången att jag besökte Peter Rangmars gamla hem. Det var inte planerat att åka dit alls. Jag fick tag i en moppe, åkte iväg på den och stannade utanför ett hus som låg intill skogen. Huset/stugan hade ingen trädgård utan bara en liten, kort gräsmatta som var ovårdad framför ingången. Det låg en trasig omkullvält stol på gräsmattan som jag lade märke till. Brevid deras hus låg ett annat som såg ut precis likadant ut fast spegelvänt, så deras hus låg inte alldeles själv. Dörren var öppen, så jag klev in några steg för att titta. I det första rummet, som var det enda jag tittade in i, hängde två stora gamla foton på väggen på varsin sida. De såg ut att vara tagna för längesedan för de var nästan helt svartvita. Den ena föreställde en liten pojke, den andra en liten flicka. Pojken och flickan var lika varandra men ju mer jag tittade på pojkfotot desto mer såg jag att han var lik Peter. Det måste ju ha varit honom när han var liten, tänkte jag. Stämningen i huset var lite smått skrämmande. Ingen var där och det kändes väldigt ensamt. Jag undrade var familjen hade tagit vägen någonstans.