En resa full med GAS

I helgen som var bodde jag i Göteborg med min syster och hennes fästman. Förutom att besöka Liseberg och äta på trevliga matställen med sällskapet spårvagnade jag mig fram på egen hand under lördagsförmiddagen. Mina två viktiga planeringar var följande:

1. Stå utanför Lorensbergsteatern
2. Besöka Peter Rangmars grav och medtaga en blomma












Det visade sig att vi bodde bara några fotsteg ifrån Lorensbergteatern. Det lustiga var att jag upptäckte det på väg till en spårvagn som skulle ta mig till just Lorensberg. Jag visste inte var i staden vårat hotell befann sig, eftersom jag trodde att vi skulle bo på det senaste vi övernattade på, så därför blev jag mycket glatt överraskad. Jag gick fram och tittade närmare på de stora bokstäverna på väggen som sade "Lorensbergsteatern". Att sitta på bänkarna en bit framför ingången och beskåda byggnaden, som har varit med om så många häftiga föreställningar som den genialiske Claes Eriksson har skrivit, var mäktigt! Jag satte igång min mp3 och spelade musik från deras olika framföranden och började gå runt byggnaden. Ju fler ingångar jag såg - desto mer undrade jag vilken dörr medlemmarna i GAS brukade gå in i för att komma till sina loger smidigast. Var det huvudingången eller någon av de andra trettioelva dörrarna vid sidan av huset? Jag ville gå in och fråga om man fick se sig omkring men jag tvekade alla gånger. Antingen var det stängt precis som det såg ut att vara eller så var det bara ett sätt att skylla ifrån mig på min nervositet..

Hur som helst vandrade jag vidare och hittade till tågstationen utan problem - och då bör ni veta att detta var min andra gång jag besökte Göteborg. Jag hade ingen aning om att mitt lokalsinne var så bra. Väl vid stationen hoppade jag på 11:an mot Saltholmen. Nu skulle jag för allra första gången få vara i Peter Rangmars närvaro. För varje hållplats jag åkte förbi fick jag fler och fler fjärilar i magen. Mp3:n spelade "Hård kärlek" ur Stinsen brinner och Peter sjöng tillsammans med Jan Rippe sin egna bit som jag aldrig får nog av. Ja, jag har en förkärlek till Peter Rangmar som är väldigt speciell. Hela besöket vid Peters grav var fantastiskt. Så snålt med blommor som det var i butikerna fick jag nöja mig med att ge honom gula rosor. Men det blev ett fint resultat ändå och jag kunde åka tillbaka till stora centrum igen med ett underbart humör.

De bästa överraskningarna var att SÅ mycket annat som har med GAS att göra dök upp från ingenstans. Förutom att bo nära Lorensberg så befann sig också statyn (som bl.a syns i sketchen "Berömmelse" från en himla många program och sången "Piff puff paff") inte heller långt ifrån vårat hotell. Även detta kändes väldigt mäktigt. Och inte nog med det - på väg mot Botaniska trädgården, där jag skulle möta upp mitt sällskap igen, åkte jag förbi två oväntade hållplatser. Jag fick med egna ögon beskåda Wavrinskys plats som GAS sjunger om i låten "Adjö" från En himla många program. När jag såg gräsplätten de springer i slowmotion på var jag bara tvungen att köra igång låten och uppleva Wavrinskys plats och gräsplätten med musiken.













Och efter denna hållplats fick jag även se Chalmers tekniska högskola där medlemmarna i After shave läste elektronik och till maskiningenjör. Tro mig, jag var väldigt nära att hoppa på Kortedala spårvagn också. Jag kanske är besatt men det är ju besatthet som fans är till för. Eller? Resan var i alla fall oförglömlig och jag kommer komma tillbaka igen när jag kan. Göteborg är ju Sveriges paradis!

Ha det gôtt så hörs vi snart igen!