Jag beslutat mig för att släppa bloggandet för en tid framöver på grund av (tro det eller ej) GAS-brist och skrivlust. Jag kommer tillbaka när det börjar klia i fingrarna igen.
Ett stort tack till er som har följt bloggen och gett mig feedback under året! Ta hand om er.
11 augusti, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
13 kommentarer:
Hoppas du hittar tillbaks till det snart! Bloggen brukade vara en drog för mig :)
Hej Erika! Jag såg din minnesvidio om Peter Rangmar <3 Han är för evigt saknad hos mig. Det jag undrar var att någon skrev på kommentarer av din vidio att Gustav eller Johan. (Någon av Peters söner) har en hemsida. Vet du möjligtvis vad den heter? Själv skulle jag så gärna vilja hitta den.
synd för vi älskar att läsa den :)
Synd! Älskar din blogg :)
Så är det ibland. =) Ska bli kul att fortsätta läsa när du känner för det igen.
hoppas att du kommer tillbaka :)
Hoppas att du börjar skriva snart igen. Jag älskar verkligen att läsa det du skriver!
Tråkigt att höra, men ha det toppen tills nästa gång! Många kramar...
hejsan erika! inne på din blogg första gången, och tycker du skriver roliga inlägg, hoppas du börjar skriva snart igen!
Ahhhhhhhhhhhhhhhhhh det har fan snart gått ett år!!! Kom TBX!
Jag hoppas du tar upp bloggandet igen nån gång i framtiden. Gubbarna ska ju nu i höst ha premiär på en ny föreställning så det kanske kan ge dig lite blodad tand att börja igen.
Kram!
/Joel
Hej Erika, jag är ett GAS-fan sen många år (1991, som 5-åring) men har nyligen fått ett uppsving igen och börjat sluka allt som har med GAS att göra senaste månaderna, och kom då inte så förvånande över din blogg.
Jag har tidigare skummat i den en del men nu har jag suttit på ett nattpass på jobbet och under lugna stunder läst igenom varenda inlägg från början till slut och ville säga tack för en fin blogg och hoppas att skrivlusten en dag kommer tillbaka, du skriver blogg på ett tänkvärt sätt och ofta från mindre uppenbara vinklar (som allas vår Claes Eriksson när han skriver manus) och främst av allt är det otroligt rörande att läsa vad du skriver om Peter, jag känner väldigt väl igen mig i de styckena.
Tack igen för läsningen.
mvh Mickiz
Är du fortfarande borta?
Skicka en kommentar