01 december, 2008

Märklig GAS-underhållning

Efter ett väldigt långt upphåll har jag äntligen fått drömma något GASrelaterat igen. Jag kom hem tidigt från skolan idag och kunde därför lägga mig och sova igen. Jag drömde att Cabaret Cartwright turnérade och denna gången i en liten förort jag växte upp i utanför Västerås som barn. Det visade sig att det inte var någon riktig krogsshow utan istället spelade de endast en låt som handlade om en pelikan eller något liknande. Det var inte roligt i alla fall. Jag såg denna "showen" med mamma och inte ens hann man sätta sig ned innan de började sjunga på den. När den var slut trängde man sig fram för att hämta sin jacka bland massor andra i någon krokhållarhylla i samma lokal som showen. Och när vi sedan skulle gå därifrån så var man tvungen att tränga sig förbi massor av bord framför scenen för att ta sig ut. Knut och Per, i sina Cartwrightkläder, kom fram och gav mig snällt tillåtelse att få lägga några grejer jag hade med mig på deras bord under tiden jag i trängseln satte på mig skorna. Jag tror även att det stod tomma kaninburar tillsammans med borden som fungerade som förvaringsskåp. Knut var jättetrevlig och gav mig en kram innan vi gick därifrån. Han såg ut som en av hans roller men jag får hjärnsläpp när jag försöker komma vilken och var rollen kommer ifrån för produktion. Det slutade med att Filip Hammar som stod i biljettkassan ropade hejdå till mig och mamma och Fredrik Wikingsson sprang efter och ville äta MC Donald's med oss. Förutom att drömmen upplevdes stressig och icke-underhållande så var ändå det trevliga mötet med GAS minnesvärt. Plus alla märkliga detaljer.

1 kommentar:

Camilla sa...

Hahaha, Filip och Fredrik mitt uppe i alltihopa. Nej jag har drömt flera otrevliga GAS-drömmar. Flera om att jag skulle på C Eriksson solo och nästan aldrig kommer fram, och kommer jag väl fram så har Claes ändrat showen totalt och den är skitkass. Eller som den när jag sprang omkring i göteborg och skulle ta mig till stockholm och träffade Peter som taxichaffisen i Leif, fy satan vad otrevlig han var! Är så roligt att läsa om drömmar :D