Förlust och återkommen glädje

Min dator har kraschat och jag kan därför inte blogga på ett tag. Det känns ledsamt. Min mamma är dock mycket snäll och lånar ut sin laptop till mig då och då för att lindra min abstinens efter internet, film och musik.

Igår kväll och inatt ägnade jag mycket tid åt GAS. De extra starka känslorna jag hyste för deras revy-produktioner i våras fick jag förvånansvärt uppleva på nytt under dessa sena nattimmar. Inte för att de direkt hade försvunnit. Snarare utvecklats till en vana. Men ikväll slog de till igen. Pirret i magen av glädje och förälskelse flög inom mig när jag bläddrade fram till "Hård kärlek" ifrån Stinsen Brinner. Under ett mycket kort ögonblick reste jag tillbaka till stunden då jag föll för just den låten.

När jag senare bläddrade i En himla många program's bonusmaterial fann jag ännu en gång av-samma-skrot-och-korn-likheten mellan Peter Rangmar och spöket Jean ifrån julkalenden Mysteriet på Greveholm. Jag tror inte man kan bedöma detta om man inte har lärt känna figuren Jean själv, men någonting mellan dem matchar. För mig känns dem ibland som samma person. Det kunde som sagt lika gärna ha varit Peter som hade spelat Jean.